24 Sep 2006
Som jag nämnt tidigare verkar DN ha en inställning till terroristers död som påminner om Schrödingers katt. En terroristledare kan påstå sig vara levande, men han är mestadels ändå död, för det har ändå CIA sagt, och så vidare.
Senast i raden ligger nu DN:s artikel om uppgiften att Usama bin Ladin, denne verklighetens Keyser Söze, skulle vara död:
"Många rykten förr om bin Ladins död har visat sig vara betydligt överdrivna."
De har alltså inte varit direkt felaktiga, utan bara betydligt överdrivna. Skall detta tolkas som att bin Ladin trots allt är relativt död efter flera icke felaktiga, men överdrivna rykten? Eller är det snarare så att artikelförfattaren stött på Mark Twain-citatet "ryktet om min död är betydligt överdrivet" så många gånger att det inte längre uppfattas som ett skämt? Kanske är det bara så att ironi nu krupit in även i utrikesrapporteringen, och att DN i själv verket driver med oss?
Jag satsar hur som helst mina pengar på att Usama fortfarande lever. Iallafall i ungefär samma utsträckning som han gjort det senaste året.
18 Aug 2006
Vad är grejen med ordet "sticka"? Eller rättare sagt: vad är grejen med de ord som alla stavas "sticka" på svenska? Ok för att samma kombination bokstäver kan ha flera betydelser i många fall, men just "sticka" är ovanligt opraktiskt.
"Akta, den kan sticka!" (geting)
"Men stick då!" (vilt viftande åt samma geting, men gissningsvis med annan innebörd)
"Jag måste sticka nu, men vi hörs sen!" (bekant som tidvis ägnar sig åt att sticka tröjor tar adjö och man lämnas undrande exakt vad som kommer att ske)
Semesterfirande öppnar för mycket funderingar.
16 Aug 2006
Hittade en sida för att generera en världskarta med de länder man besökt via Chris Wilsons blog (som f.ö. verkar vara en klok man, trots att han jobbar seriöst med att utveckla IE hos Microsoft).
Här är länderna jag besökt hittills:
22 Apr 2006
Idag skiner solen och man förväntas ha vårkänslor, omvärlden stinker av grillat kött och tändvätska, samtidigt som det egentligen fortfarande är så kallt att endast total desperation kan leda en att tro att det är något annat än vinter. Istället sitter jag inne och lyssnar på drukqs från 2001, som just nu förefaller vara det mest geniala jag stött på. En optimal blandning av sentimentalromantiska melodier kombinerade med helt vansinniga beats, i sin tur varvat med minimalistiska pianokompositioner. En initial chock mot min vers-refräng-styrda värld, men snart verkar mattorna av hamrande trummor, samplade ljud och enstaka tjut fullkomligt meningsfulla. Mycket låter ganska likt en tandläkarborr, men blandar upp det med känslan av en vaggvisa. Det är ungefär lika motsägelsefullt som det är behagligt.
Richard D. James verkar för övrigt vara ungefär som sin musik: konstig och intressant. Ljud ur en dator designad ljudlös och fotograferar sina egna omslag (som är...tja, spännande). Jag älskar estetiken i de gaeliskinspirerade låttitlarna, samtidigt som de gör det helt omöjligt för mig att minnas några favoritspår (vem kan på allvar skilja "Lornaderek" från "Vordhosbn" eller "jynweythek" från "beskhu3epnm" mer än fem minuter?). Således är min favorit just nu, kanske inte så lite på grund av att dess titel går att utläsa, "Mt Saint Michel + Saint Michaels mount" - de avslutande trettio sekunderna är något slags avancerad, audiell dropptortyr om de avnjuts på hög volym i hörlurar. Faktum är att alltsammans nog avnjuts bäst i hörlurar.
Om man vill börja med något aningen mer lättsmält men i samma riktning kan man alltid lyssna på Come To Daddy. Låter ungefär som en liten, batteridriven såg inne i ditt vänstra öra, samtidigt som någon skriker högljutt om själslig misär i ditt högra. Det är betydligt bättre än jag kan beskriva här. Skulle nog kunna fortsätta jiddra om hur bra det här är ett tag till, men jag lugnar mig tills vidare. Ni fattar nog ändå, typ.
02 Apr 2006
Den man älskar agar man, det är iallafall vad min katt tycker. Eller hur ska man annars resonera kring att min hand ser ut på detta vis, samtidigt som han är mycket ivrig på att dela sängen med mig om nätterna?
Dagens tema är annars adagio. Jag har lyssnat på samtliga adagios i min samling:
- The Doors - Albinoni's Adagio
- Barber - Adagio for Strings
- Albinoni - Adagio per flauto
- Rodrigo - Adagio ur Concierto De Aranjuez
- William Orbit - Barber's Adagio for Strings
Barber är bäst. Oerhört vemodig och trulig, och så Plutonen då; den funkar till och med i William Orbits sent-90-tal-techno-tappning.
