epepep

The archived blog history of Per Liedman.

© 2013. All rights reserved.

Built on @mdo's Hyde.

Jag vill ju bara stänga av

Stäng av? Logga ut? Bilden till höger visar ett av mina irritationsmoment i Windows. Irritationsmoment kanske är fel, pet peeve är begreppet jag söker, men jag känner inte till någon bra svensk översättning eller motsvarighet. Vi pratar alltså om hur man beter sig när man tänker sluta arbeta med Windows.

Jag tänker inte tjata om hur man behöver klicka på texten Start för att få sluta, för det har många gjort förr. Fast redan där anar man att att det finns problem med hur folket på Microsoft tänkt. Eller inte tänkt. Vem vet. Nej, det är bara början, sedan följer en mer subtil begreppsförvirring: nu tvingas jag välja om jag vill Logga ut eller stänga av; där båda alternativen sedan förfinas till underalternativ som inte är direkt logiska. Varför är t.ex. Växla användare under Logga ut, när finessen med detta alternativ är just att jag slipper logga ut? Vad har Väntläge med Stäng av att göra? Och så vidare.

Det är inte så att jag har svårt att hitta rätt om jag tänker efter. Problemet är att jag inte så sällan inte alls tänker när jag är på väg hem från jobbet och skall använda den här menyn. Mitt medvetande är oftare helt inne på om jag skall köpa juice eller propplösare på vägen hem, och den lilla del som får avgöra vilken knapp som verkar mest adekvat väljer märkligt ofta fel, och orsakar ett litet extra irritationsmoment då koncentrationen nu får återvända till hur jag hamnade där jag hamnade och hur jag skall bete mig för att verkligen stänga av datorn. Min bestämda position är att varken jag eller någon annan skall behöva tänka på något annat än inköpslistor och vardagsproblem samtidigt som man stänger av datorn. Något är fel här.

Att en så enkel sak som att stänga av datorn leder till att jag regelbundet gör fel antyder något av två alternativ: a) jag är inkompetent att använda datorer, b) något är lite konstigt med hur de här menyerna är utformade, eftersom det är lätt att göra fel även för vana användare. Jag håller, inte helt oväntat, på alternativ b. Min teori om problemet är att menyn inte är uppbyggd efter hur man tänker på det man vill åstadkomma, utan snarare hur det rent tekniskt fungerar: alternativen under Logga ut handlar om användar- och sessionshantering, medan alternativen under Stäng av handlar om power management ur operativsystemets synvinkel. Teknikstyrd design av användargränssnitt, således. Microsoft kan bättre än så, även om de är dåliga på att marknadsföra den sidan av sig.

Avsaknaden av ljusning i kommande Vista verkar påtaglig, och då är jag ändå för tillfället på ett för mig lite otypiskt Microsoft-positivt humör. Vista har kvar precis samma grundidé, som rapporteras av Joel on Software. Även en hel del intressanta lösningsförslag där, även om jag är säker på att inte alla skulle gilla dem. Varför inte göra som man gjorde med kontrollpanelen i Windows XP, d.v.s. skapa en enkel lösning som majoriteten, och låt den som vill ha kvar femtioelva alternativ om de verkligen vill.

En intressant uppföljning som ger insyn i hur det kan bli så här ges av Moishe Lettvin, just den stackare som fått implementera eländet i Vista. Några slumpvis intressanta citat:

  • "We had a Mac that we looked to as a paragon of clean UI" (Apple har inte alltid rätt, men de tänker åtminstone sällan ur teknikperspektiv, så det verkar vara ett bra initiativ - synd att de inte lärde sig något)
  • "[...] when I left the team -- after a year -- there was still no decision about exactly how this feature would work." (hur kan detta få ta ett år?)
  • "The end result of all this is what finally shipped: the lowest common denominator, the simplest and least controversial option. [...] I have no idea how much of the rest of Vista ended up like this. I think (indeed hope) my team was a pathological case; unfortunately it's a visible one." (jag är imponerad att det blir något Vista överhuvudtaget)

Som ett PS kan vi fundera boken The Paradox of Choice, som Joel Spolsky nämner. Låter som att den borde vara ett gott argument mot valfrihetshysterin i form av el- och telebolag och annan idioti.

Orättvisa

Idag grämer jag mig över att Göteborg fortsätter att vara fult i Google Maps/Earth, medan alla andra får fina satellitbilder över sin stad. Skall det behöva vara så här? (Ja, jag känner till flygfoton på hitta/eniro. Nej, det duger inte.)

- det här är en blogg

Här sitter jag i godan ro och surfar nya länkar på vänners bloggar, hittar en oemotståndlig titel som måste följas upp och konstaterar att det hela känns bekant: inte bara det att jag tror jag sett fotot förut, men visst är det konstigt att det finns en länk därifrån med texten "Morbror Per", som länkar... hit?

Jaja, vissa skulle se det som att jag helt enkelt bara är rätt ignorant som inte redan noterat att Rebecca flyttat, men ändå.

Som en parentes kan sägas att jag också skulle vilja ha anteckningar som använder sig av ord som "poetik", grafiska utsmyckningar i kanten och en välvårdad men ändå avslappnad handstil; mina anteckningar tenderar att mest innehålla oläsliga stycken om havregryn, juice och lösryckta telefonnummer. Men så har jag också en blogg som verkligen är en blogg, och dessutom med tema propplösare och gröt.

Dagens

Dagens festligaste: Mr Muscle Propplösare; fräser, ryker, luktar förbluffande illa utan att skämmas, och gör väldigt rent. Få saker ger ångest som ett badkar som vägrar tömmas efter användning.

Konsten att kopiera utan att veta om det

marrakesh-la-bahia-port.jpgDet påstås ofta att varje människa är unik, att just du är speciell och originell. Jag vill gärna tro på det där, och jag skulle kanske till och med påstå mig ha empiriska bevis för att det stämmer om man tittar på de människor jag känner väl: de verkar samtliga tämligen unika, om än vissa mer än andra.

Bloggar och mycket på internet som helhet får mig dock att känna mig skeptisk. Vad man än tänker eller funderar, verkar alltid någon annan redan skrivit om det, och oftast både finurligare och mer eftertänksamt än jag själv. Mitt senaste bevisföremål i fallet utgörs av ett foto jag tog i Essaouira, Marocko hösten 2004. Det är inget fantastiskt foto, men jag var rätt nöjd med det. Av en slump ramlade jag över det här fotot, som är näst intill en kopia av min bild, dock i färg. Tyvärr tagen ett år tidigare. Så var det med mina originella bildidéer. Jag kan komma med massor av liknande exempel, men det här är ett av de mer talande (bilder, tusen ord, o.s.v., yada-yada-yada...)

För övrigt verkar min marockanska resa varit en odyssé i fotografiska klichéer; redan för något år sen blev jag upplyst om att denna bild i stort var en kopia på en annan Fotosidan-medlems bild. Jag vet ärligt inte om det är bra eller dåligt att jag inte sett dessa bilder innan jag lyckas kopiera dem.