08 Feb 2004
I min allmänna längtan att upplysa alla om vad som händer just nu i mitt liv försökte jag få till en lista över de senast spelade låtarna på min dator (eftersom jag numera använder datorn som min huvudsakliga stereo skulle det ge en sanningsenlig bild av vad jag egentligen lyssnar på).
Det hela fungerade fint så länge jag använde Windows Media Player som spelare. Eller tja, fungerade fint är kanske att överdriva, men jag använde Shuresofts SongWriter plugin, som i och för sig verkar vara skrivet av amatörer, fungerar buggigt och överraskande, och inte är öppen källkod, men det gjorde åtminstone något i närheten av det jag ville göra. Resultatet kan skådas i kolumnen till höger på förstasidan här.
Sedan köpte jag en iPod, gick över till iTunes som spelare, och allt slutade fungera. Det finns fullt av plugins för iTunes som gör det jag vill, men samtliga är skrivna för Mac, och jag kör iTunes på min stackars Windows-PC.
Usch, ska jag behöva skriva ett eget plugin för iTunes/Windows? Låter krångligt. "Senast spelat" kommer iallafall att få vara kvar tills vidare, om än hopplöst föråldrad i sin uppdatering av vad jag egentligen lyssnar på.
Uppdaterad 2004-02-08 17:10: Naturligtvis tog det typ en halvtimma att lösa problemet med senaste spelade när jag väl började jobba med det. Nu använder jag ett iTunes-plugin från Listen-To, som förutom att visa vad jag senaste lyssnade på, även registrerar allt jag lyssnat på i deras databas. Historik och allt. Coolt.
04 Jan 2004
Hittade som av en slump en alldeles utmärkt och alldeles gratis bok på nätet. The Art of Unix Programming heter den, skriven av legenden Eric S. Raymond. Boken gör ett gediget arbete med att förklara vad UNIX innebär, inte bara i form av att vara en familj av operativsystem, utan även fundamentet för en designfilosofi och tankesätt.
Om man bortser från att Raymonds kompakta hat mot MS ibland skiner igenom lite väl tydligt så gör den ett utmärkt jobb i att placera UNIX på kartan bland andra operativsystem, samt visa hur andra förhåller sig till de samma. Många tankar som jag länge burit på utan att riktigt kunna artikulera får här en god bakgrund och motivation, kanske bäst sammanfattade här.
Nu önskar man bara att ESR kunde ta sig samman och sluta vara en sån helt utflippad vapengalning.
31 Dec 2003
epepep är mitt försök att bidra till blogkaoset på nätet. Eller kanske mitt försök att skapa lite ordning bland allt som råkar passera genom mina tankar en vanlig dag. Det finns inga som helst garantier för att jag verkligen skriver något här med någon form av regelbundenhet, men det är åtminstone min ambition. Jag tror att skrivandet bidrar till att få lite struktur i sådant som annars lätt förblir lösryckta idéer.
Namnet epepep är resultatet av några hastiga tangenttryckningar vid installation av mitt blogprogram. Mitt eget namn är Per Liedman.
Förutom att berätta om diverse datortekniska detaljer så intresserar jag mig för programmering (de flesta språk utom Perl, som är en förbannad avart till programspråk), foto (gärna svart-vitt, gärna analogt, gärna digitalt, gärna med gamla kameror), musik och en del annat som jag inte minns just nu.
Jag är en varm förespåkare för öppen källkod i olika former, och kör Debian GNU/Linux samt Mac om jag själv får välja; ofta får jag dock inte det, och då blir det Windows istället.
30 Nov 2003
Har efter en lång tids undersökningar kommit fram till att meddelanden som författas av programmerare i deras ivriga jakt efter problemfri programvara samtidigt kan tjäna som dokumentation av hur deras förstånd långsamt bryts ner. Vad som börjar som logiska och målmedvetna försök till att leta upp problemet förtvinar allt eftersom hopplösheten sätter in och tilliten till förnuft börjar sina. Vad som började som en jakt efter ett race condition förvandlas smygande till ett ifrågsättande av programmerarens förstånd, och desperationen kan lättast spåras i utskrifterna i programmerarens konsoll.
För att illustrera så väl som kategorisera har jag valt att etablera den Liedmanska fyrgradiga skalan av debugutskriftsvansinne:
Förståndiga utskrifter: Utskrifter som lämpar sig såväl som för att hitta problemet, som för andra programmerares ögon. Meddelanden en labrättare på en programmeringsutbildning hade varit nöjd med. Exempel: "Detected unexpected value for object foo. Expected 'fnurra', but was 'knurra'."
Irriterade utskrifter: Tålamodet börjar tryta. Programmeraren skiter i om utskrifterna verkar vettiga i längden. De gör sitt jobb just nu. Exempel: "42, 42, 42, 42, 42, 43, 42, 42. Interrupt. 42, 42, 42, 42. Brk"
På ruinens brant: Det står nu klart för programmeraren att hans förstånd inte kan omfatta problemet. Världen är skev och overklig, saker tycks inte längre hänga ihop. Ifrågasättandet av det som tagits för givet kan spåras i meddelandenas ton. Exempel: "Impossible error.", "Shit has happened", "Yeah, right." (det sist är ett autentiskt meddelande från någon äldre version av ICQ)
Bortom fönuftets gränser: Det spelar ingen roll längre. Det finns ingen räddning och även om det fanns det bryr vi oss inte. Vi är förlorade, borta, desillusionerade från våra föreställningar om programutvecklingsmetodik. Bortom detta finns inte buggar, bara kaserad kod. Exempel: "fisksoppa", "fyrmanstält", "king edward"
18 Nov 2003
Smaka på namnet. MSN. M - S - N. MicroSoft Network. Hur osexigt som helst. MSN Search. MSN Messenger. MSN Music. Blä. Dessutom så plottrig website så att man blir alldeles tokig av den, och dålig sökning; lär av Google, för satan. Men MSN Messenger är bra. Jättebra. Även om den har ett fult namn.
Som vanligt har Apple, och nästan vem som helst för den delen, oändligt mycket bättre smak. iTunes, iPod, mmmm. Enkelt, tydlig linje och IT på ett diskret sätt.
(Ledsen, var bara tvungen att ägna mig åt veckans MS-diss.)