När ordet "Orwelliansk" känns allt mer applicerbart på omvärlden får man anpassa sin verklighet efter bästa förmåga. T.ex. genom att placera 1984 under "Current Affairs" i bokhandeln. Meningslösa aktioner av civil olydnad, jag älskar er.
(Via mymarkup.net.)
I den annars ganska okända orten Völklingen, några mil från Saarbrücken har UNESCO hittat ett gammalt stålverk som de gjort till Världskulturarvsmuséum, Völklinger Hütte. Det är ett mäktigt monument över 1900-talsindustri och hur densamma ockuperar och dominerar landskapet kring sig.
Väl värt ett besök om man är det allra minsta intresserad av industri, historia eller bara vill låta sig imponeras av gigantiska, rostiga och övergivna stålkonstruktioner.
Varför man sedan fått för sig att hålla en utställning med historiska föremål från orienten i den mäktiga hallen som en gång producerade luftdraget som drev verkets ugnar (blower hall), är för mig ett mysterium. "Malplacerat" är ett ord som dyker upp.
Audioscrobbler och last.fm har blivit ett på riktigt, eller har blivit bara Last.fm. Snyggt är det iallafall; beiget och rött och så.
Näst intill helt orelaterat passar jag på att stoppa in en rekommendation om Slagsmålsklubbens skiva med det förträffliga namnet Sagan Om Konungens Årsinkomst.
Hur många atlasar har du i din bokhylla? Jag har fem. Jag är en duktig kartnerd, med andra ord. Därmed är jag också lycklig över Google Maps, som tar timmar av min tid, då jag på ett envist sätt går igenom alla platser jag någonsin varit på, platser jag skulle vilja komma till, och platser jag inte visste fanns.
Fast det är fler än jag som hittat Google Maps. När man väl är nere i skiten, fast i kartträsket och inte kan sluta leta efter nya, spännande platser som registrerats av en satellit, så hittar man en vansinnig mängd webbplatser som specialiserar sig på just sådant; Google Sightseeing är en favorit.
För att tränga djupare ner i lagren av sådant som endast de riktigt inpyrda kart- och teknikfanatikerna bryr sig om, så är Google alltid Google: de har tänkt även på just oss fanatiker. Därför finns möjlighet för var och en att själv använda Googles kartor till helt egna lösningar, som t.ex. visa var ni fikade på den där bilsemestern i Europa 1973. Allt sånt, och säkerligen en hel del betydligt mer fantasifullt är möjligt genom Google Maps API. Några har redan spunnit loss rejält på just detta (t.ex. Ogle Earth, som i och för sig främst fokuserar på Google Maps storebror Google Earth, men det är i stort sett samma sak), och en uppsjö av saker som är precis så där hype-vad-kan-detta-vara-bra-för-men-fan-vad-coolt-det-verkar som bara Internet kan vara springer fram: Tagzania, GeoTaggning av Flickr-foton, o.s.v.
Det rent praktiska användningsområdena å sida: Google har helt klart slagit huvudet på något slags spik här, det fanns ett uppdämt behov, eller åtminstone intresse, för att presentera geografisk information på en snabb och lättanvänd karta. Och kartnerden inom mig jublar förstås. Mina vänner på Kartena är kanske inte fullt lika förtjusta, iallafall inte den dagen Google får vettig detaljrikedom på Sverige-kartorna.
De enda som inte fattar är Aftonbladet. Stackars lilla Aftonbladet. Som mattias.st uppmärksammat så tror Aftonbladet att Google Maps är ett vapen i händerna på terrorister. Eller det tror de nog inte alls, men de vill vinna några av dagens läsare på att de för ett ögonblick tror det, innan de helt går upp i skandalen med ljudet i Allsång på Skansen. Det är lätt att vara dum.
Se därför till att ägna all tid ni normalt ägnar åt att surfa Aftonbladet till att geografiutbilda er på Google Maps. Basta.
Utan närmare analys berättar jag för er att jag är lite förälskad i fotobloggen She broke my heart, so I broke her face. Så det så.
