Torrents, iTunes Music Store... inget verkade hjälpa i jakten på Komatrohns fantastiska låt Scared of Girls. Helt osannolikt visade den sig finnas som fin, färdig och nedladdningsbar mp3 från bloggen Keytars & Violins. Lättare än jag kunde föreställa mig. Skulle dock varit perfekt om man kunde bidragit med en slant till Komatrohns säkerligen inte allt för feta kassa.
Någon berättade en gång för mig att den kinesiska motortrafiken sedan en tid befinner sig i kaos. Från att ha varit ett till stor del cyklande folk, har kineserna på mycket kort tid ökat mängden bilister kraftigt. Förutom att producera mängder med avgaser, nyinköpta bilar och troligen en hel del vägbyggen, så sägs ger det upphov till en trafikmiljö där nästan alla borde köra med skylten "Övningskörning", eller kanske precis slutat med det. Man kan lätt föreställa sig de problem detta kan leda till.
Under en längre tid har jag funderat över varför skrikigt hetsiga eller rent ut förolämpande kommentarer och inlägg är så vanliga på Internet (se t.ex. gärna kommentarerna till någon lätt kontroversiell video hos Google videos, eller den allmänna samtalstonen på Digg eller YouTube). Isobel berör samma ämne, och jag kan inte annat än hålla med i detta citat:
Jag vet inte var allt det där hatet vällde ut innan tidningarna började tillåta kommentarer, men det är en kontakt med det kollektiva undermedvetna som i alla fall oftast skrämmer mig.
...och det gäller då egentligen inte bara tidningar, utan helt enkelt innan det fanns så gott om öppna debattforum. Har det blivit värre, är tonen mer aggressiv nu, eller är tonen helt enkelt en funktion av att utrymmet nu är tillgängligt utan att gå via den moderation som redaktörerna för tidningarnas insändarsidor, etc. tidigare innebar?
Erik Stattin skriver på samma ämne, och hänvisar i sin tur till fler som är inne på detta spår. Jag vet inte vad jag tror om den biologiska/neurologiska förklaringen, men jag instämmer iallafall i att det ofta kräver vana, tålamod och disciplin för att inte bli direkt oförskämd (eller åtminstone uppfattas som det) i elektronisk kommunikation. Är det som med de kinesiska nybörjarbilisterna, att de flesta fortfarande borde köra omkring med skylten övningskörning när de kommunicerar på Internet?
Jag hyser en stor fascination för covers som tillför något nytt till en gammal låt. Mitt senaste ämne för förtjusning i genren är Honeyroots cover på Love will tear us apart; musik till eftertexterna till Red Road. Blev ett av mina relativt ovanliga iTunes-köp. Rekommenderas varmt.
Jag hoppas att jag skriver kod som en flicka, eller åtminstone som en metrosexuell. Jag skiter i hur relevant det känns att lägga en könsaspekt på programmering, och nöjer mig med att säga att jag är förbannat mätt på flickkodningens motpol; cowboykoden. "Jag skiter i hur det ser ut, det viktiga är att den gör det den ska"-attityden till kodning har tidvis varit förhärskande i den kodbas jag jobbat med de senaste åren, och det mest förbluffande med den är hur ofta sådan kod verkligen gör något helt annat än det den ska, även om den oftast verkar göra det den ska. Överraskningen brukar komma då koden skall återanvändas i ett annat sammanhang än den skrevs för. Cowboykod gör det förbannat lätt att gömma fel och implicita begränsningar, medan flickkod i dess bästa form gör det uppenbart vad koden faktiskt utför och i vilka sammanhang den kommer fungera. Troligen vill ingen skriva riktig cowboykod, men överraskande många verkar missa att det krävs en petimeteraktig och perfektionistisk attityd för att inte hamna där. Våga koda som flickor, säger jag.
(Jag vill ha en "Code lika a girl"-mugg, men jag kommer nog aldrig orka köpa en.)
Isobel är på pricken, som oftast. (Jag vill också se på Twin Peaks. Jag gillar inte heller Sturmark.)