Koda som en liten flicka

Jag hoppas att jag skriver kod som en flicka, eller åtminstone som en metrosexuell. Jag skiter i hur relevant det känns att lägga en könsaspekt på programmering, och nöjer mig med att säga att jag är förbannat mätt på flickkodningens motpol; cowboykoden. "Jag skiter i hur det ser ut, det viktiga är att den gör det den ska"-attityden till kodning har tidvis varit förhärskande i den kodbas jag jobbat med de senaste åren, och det mest förbluffande med den är hur ofta sådan kod verkligen gör något helt annat än det den ska, även om den oftast verkar göra det den ska. Överraskningen brukar komma då koden skall återanvändas i ett annat sammanhang än den skrevs för. Cowboykod gör det förbannat lätt att gömma fel och implicita begränsningar, medan flickkod i dess bästa form gör det uppenbart vad koden faktiskt utför och i vilka sammanhang den kommer fungera. Troligen vill ingen skriva riktig cowboykod, men överraskande många verkar missa att det krävs en petimeteraktig och perfektionistisk attityd för att inte hamna där. Våga koda som flickor, säger jag.

(Jag vill ha en "Code lika a girl"-mugg, men jag kommer nog aldrig orka köpa en.)