Ragnar

Norrländskt svårmod, revolution mot musiketablisemanget, osv. Jag bryr mig inte just nu, för när Mattias Alkberg gnyr fram rader som allt är fest, grannen spelar punk och man är bäst, ylar fram en refräng om Ragnar Strömberg och avslutar med hur man än beter sig är det kört, ja då är faktiskt allting fest.