Grötmyndig

Jag tycker om att äta havregrynsgröt. Varm mat utan ansträngning, liksom. Av något slags historiska skäl har jag även vant mig vid att tillbehören till gröten är fil och lingonsylt. Ja, fil. Sluta höja på ögonbrynen, fryna på näsan, o.s.v. Av för mig själv outgrundliga skäl tycks nämligen just detta avslöjande av min fil-till-gröt-preferens vara lika förvirrande och upprörande som om jag skulle säga att jag var nazist eller uppskattade att sparka små hundar. Åsikter om vilken laktosprodukt som passar till gröt är känslig mark. Sist jag diskuterade ämnet föreslog någon spefullt att jag kanske borde pröva med fetaost också; vilket i sig kanske är en bra idé.

Gå nu och pröva fil till gröten nästa gång.