Bensinstopp

Andreas Malm, som man numera lyckligtvis inte bara kan läsa i Arbetaren utan även i DN, har skrivit två artiklar om vår användning av fossila bränslen. De borde vara obligatorisk läsning för var och en i västvärlden, eftersom de sakligt belyser den orimliga situation vi skapat genom vår oljekonsumtion.

Allt sedan jag läste om nya uppskattningar av världens oljetillgångar för några år sedan, har jag med stigande förundran lagt märke till den mycket stillsamma debatt som trots situationen bedrivs på området. Det faktum att vi inom bara några decennier skulle kunna stå praktiskt taget utan olja och idag är helt utan tillfredställande ersättning borde vara högsta prioritet för såväl statsledningar, näringsliv som privatpersoner, men bortsett från några anmärkningar här och där verkar diskussionen egentligen mest gälla exakt när oljan kommer att ta slut, snarare än vad vi ska göra åt det när vi verkligen är där, oavsett om det rör sig om 10, 15 eller 50 år.

Andreas Malm reder ut begreppen, och gör det med sådan effektivitet att det är svårt att inte bli riktigt missmodig inför våra framtidsutsikter på kuppen. Den nivå med vilken vi suger ut naturens lager av fossila bränslen idag är nämligen så formidabel att det är svårt att se någon möjlighet att ersätta den med de "förnyelsebara" energikällor som idag är på tapeten (främst el och etanol, vad jag vet): "Simms påpekar att de fossila bränslena nu förbrukas en miljon gånger snabbare än den tid fotosyntesen tog på sig för att alstra dem." - att ersätta oljan med förnyelsebara energikällor ställer alltså orimliga krav på produktionstakten, åtminstone så länge vi antar att de ska produceras med samma fotosyntes, vilket etanol för drivmedel gör. Elproduktion är knappast ett mindre komplicerat ämne, och vi har redan idag problem att täcka våra behov utan inblandning av kol- och oljetillgångar.

Vi lever helt enkelt över vår budget, och har först nu börjat kontrollera saldot på det enorma konto av fossila bränslen som föregående generationer lämnat efter sig - det visar sig att det minskar i en alarmerande och svårkompenserbar takt.