Glada piratkopierare är vi allihopa. Åtminstone de flesta. Åtminstone för min del sitter piratkopierandet i ryggraden, enda sen jag ägde min första dator (en MSX Spectravideo 728) har det varit vedertaget att man byter spel, C64-ägarna hade alltid kasetter med en miljon spel på. Hela min generation, eller åtminstone den datorliterata delen av den, har helt enkelt en moralsyn som inte innefattar någon större respekt för upphovsrätt; vare sig det gäller videofilmer, böcker, kasettband, datorspel eller mp3-filer så ligger det nära till hands att kopiera utan att fundera närmare på konsekvenserna.

Med de senaste veckornas rabalder om Antipiratbyrån, Bahnhof och Piratbyrån har piratkopiering, fildelning och de frågor de ger upphov till blivit något som fler än f.d. finniga hackers och skivbolagsjurister bryr sig om. T.o.m. så oväntade parter som jordbruksorienterat parti har plötsligt börjat ta in synpunkter och tänka till kring upphovsrätt.

Det har gjorts många tänkvärda inlägg i debatten, ett av de bättre i min mening från Rasmus Fleischer, frilansskribent i bl.a. Arbetaren och aktiv inom Piratbyrån, som skrivit artikeln Varför den skärpta upphovsrättslagen är en dum idé, samt även en omarbetad och i mitt tycke bättre version i just Arbetaren; den senare finns tyvärr endast i pappersform under avdelningen Radar.

För egen del är jag kluven vad gäller upphovsrättens och piratkopieringens framtid, läs vidare om mina frågeställningar... Hur ser artisters fördelning av inkomster egentligen ut? Den vanligaste synpunkten från de människor som inte ägnar sig åt piratkopiering mest p.g.a. att de inte är insatta i hur det går till är att piratkopieringen är omoralisk och destruktiv eftersom den berövar artisterna, skivbolagen och skivaffärerna deras inkomstkälla, vilket i förlängningen leder till ett utarmat och försvagat eller t.o.m. dött musikliv. Piratförespråkarnas svar går åtminstone till viss del ut på att en stor del av musikernas intäkter inte kommer från skivförsäljning, utan att biljettförsäljning, promotionmaterial, etc. är minst lika betydande inkomster.

Min fråga är om detta verkligen stämmer? Jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett något faktaunderlag som stöder denna teori, men å andra sidan inte heller något som säger motsatsen, och det verkar inte heller orimligt, lite beroende på vilken artist vi talar om.

Vad gäller skivbolagen och skivaffärerna är det enligt mig rätt uppenbart att de kommer att stå som förlorare av en ökad piratkopiering, om man antar att ökad piratkopiering leder till minskad skivförsäljning (många piratförespråkare motsätter sig detta samband, men utifrån min begränsade erfarenhet från vänner och bekanta måste jag nog säga att sambandet finns och är starkt). Samtidigt är det i sig inte något som oroar eller bekymrar mig särskilt mycket; de är enbart distributörer och återförsäljare av en vara, och i händelse att denna vara i framtiden distribueras på något annat vis så är det upp till dem att anpassa sig efter detta.

Mitt fokus i frågan ligger alltså på att säkerställa att de som skapar och framför musiken får betalt för sin insats eller på annat vis klarar sig. Om sådan betalning kommer från STIM-pengar eller liknande, intäkter från konserter, eller från betalning per inköpt låt från nätet/skivor, är mindre relevant.

Hur ser framtiden ut utan piratkopiering? En av de starkaste skälen att jag lutar åt en förändring av upphovsrätten till en mer piratvänlig linje, är att jag helt enkelt har svårt att se hur den motsatta vägen ser ut. Som Rasmus Fleischer påpekar i sin artikel, är det helt enkelt mycket svårt att förhindra att digital data dupliceras - dupliceringsförmågan är en av de grundläggande poängerna med att överhuvudtaget digitalisera information.

Att försöka reglera denna förmåga enbart genom lagar tycks dömt att misslyckas, man hamnar i ungefär den situation vi redan har idag. Att anpassa hård- och mjukvara på ett sådant sätt att kopiering kan kontrolleras och stoppas är något man försökt sig på sen jag började använda datorer, och hittills har det inte lyckats något vidare, framför allt har det i en mängd fall skapat problem för folk som faktiskt betalat lagligt för sin kopia (mitt favorit-hatexempel här är kopieringsskyddade musik-CD, som gör att jag endast med svårigheter kan få lyssna på musiken jag betalt för i min dator eller iPod). Det talas mycket om Digital Rights Management (DRM) och trusted computing för att lösa detta, men jag är kraftigt skeptisk till båda delar, då jag anser att de fråntar konsumenten rättigheter och möjligheter i en orimlig grad och närmast kvävande för kreativt användande av både teknik och kultur.

Kort sagt: hur ska vi försvara upphovsrätten, om vi bestämmer oss att behålla den i ungefär den form den har idag?